Napoli

Taktisk analys: Juventus- Napoli

Det var dags för säsongens match i Serie A. Skulle Napoli ta sista chansen att verkligen hänga på Juventus i titelkampen, eller skulle den gamla damen ta ett jättekliv mot sin sjunde raka ligaseger. För Napoli-tränaren Maurizio Sarri var detta ett stort test för att bevisa att hans vackra fotboll även fungerar som en vinnande fotboll i stora matcher. Här följer en taktisk analys av den så viktiga seriefinalen i Turin.

UPPSTÄLLNINGAR

 

Vi har blivit vana att se Juventus-tränaren Massimiliano Allegri anpassa formation efter motstånd samt efter vilka spelare han har tillgängliga. I matcher mot svårare motstånd den senaste har Juventus använt sig av en 4-3-3-formation som i försvarsspelet ser ut som 4-5-1. Anledningen är att Allegri vill i dessa matcher spela med tre mer defensivt skickliga centrala mittfältare bakom Paulo Dybala, som då utgått från en kant där han ofta vikit in ifrån. Så blev det även till denna match, med skillnaden att formationen mer liknade ett 4-4-1-1 i försvarsspelet där Douglas Costa gick ner på mittfältet för att skapa en linje med fyra spelare. Blaise Matuidi fick i denna linje en svår uppgift med att täcka ytorna centralt samtidigt som han skulle ut och pressa på vänsterkanten.

Juventus försvarade sig i ett 4-4-1-1 i första halvlek, med Matuidi till vänster på mittfältet, beredd på att både täcka de centrala ytorna samt att kliva ut för att pressa längs vänsterkanten. Costa hade positionen till höger i mittfältslinjen. 

Mittfältarna i Juventus skulle med ett nära avstånd mellan varandra se till att förhindra inspel centralt mellan lagdelarna där Napoli är så farliga, men trots sitt numerära överläge misslyckades de alltför många gånger att täcka dessa passningsvägar. Dels för att de ofta hamnade i en rak linje, men även för att Napolis centrala mittfältare lyckades locka upp mittfältarna i Juventus.

Även om Juventus hade ett numerärt överläge centralt…

…så lyckades Napoli ändå ta sig in i ytorna de söker. Mittfältarna i Juventus hamnade ofta för långt i från sin backlinje. 

Napoli lockade upp mittfältarna i Juventus som hamnade i linje, vilket gjorde att avståndet till backlinjen blev större. 

Återigen ser vi mittfältarna i Juventus hamna i linje. Matuidi, som här borde klivit ner ett par steg för att stänga passningsvägen till den fria Napoli-spelaren i ytan framför backlinjen, blir här osäker då Napoli även placerat en spelare precis framför honom. 

Juventus lyckades inte lösa problemet i den andra halvleken, utan snarare blev ytorna ännu större för Napoli framför Juventus backlinje. 

Precis som alltid ville Napoli vinna bollen så högt upp som möjligt. Dries Mertens såg först till att stänga passningsvägen till Pjanic för att sedan pressa Juventus bollhållande mittback. Tillsammans med den närmaste ytterforwarden styrde de Juventus uppbyggnadsspel utåt längs samma kant för att där låsa in. De såg konstant till att vara uppe i rygg på bollmottagarna i Juventus för att inte tillåta dem att bli rättvända. Minst tid av alla fick Pjanic som ofta hade både Mertens samt Marek Hamsik på sig centralt.

Mertens började med att stänga passningsvägen till Pjanic, för att sedan lämna över ansvaret till Hamsik när det var dags att pressa Juventus mittbackar. 

Skulle Pjanic ändå lyckas få bollen så hade han direkt de båda Napoli-spelarna på sig. 

När Juventus vann tillbaka bollen hade de svårt att hitta några alternativ framåt då Jorginho som oftast redan befann sig i en position väldigt nära Dybala samtidigt som tre Napoli-försvarare hårt uppvaktade Gonzalo Higuain. Till den andra halvleken ändrade Allegri ändrade formation till 4-3-3 då Dybala fick ge plats åt Juan Cuadrado. Planen var att snabbare få ut bollen på kanterna där Napoli hade lämnat mer öppen yta.

Jorginho låg alltid nära Dybala, vilket gjorde att Juventus inte hade så många alternativ framåt när de vann tillbaka bollen. 

Cuadrado kom in i stället för Dybala till den andra halvleken när Juventus ändrade formation till 4-3-3/4-5-1. Matuidi kunde fokusera enbart på stänga de centrala ytorna då Costa gick ut på vänsterkanten. Med Cuadrado på ena kanten samt Costa på den andra skulle Juventus utnyttja ytorna på kanterna mer. 

Bollen kom snabbare upp på någon av anfallarna i Juventus i den andra halvleken, där de ville åt ytorna bakom Napolis ytterbackar. 

En direkt passning upp från backlinjen till Costa på vänsterkanten, som ville utmana en mot en.

Napoli höll fast vid sin höga aggressiva press hela matchen ut. De pressade överallt där Juventus hade bollen, för att sedan hota med passningar både framför och bakom Juventus ganska osäkra backlinje. Att Giorgio Chiellini saknades (klev av tidigt p.g.a. skada) blev väldigt tydligt. Napoli fick till slut även utdelning, då mittbacken Kalidou Koulibaly nickade in segermålet på en fin slagen hörna i matchens slutskede.

Ända in i slutet var Napoli extremt aggressiva i sin press. När Juventus försökte spela upp bollen centralt eller på kanten så var en Napoli-spelare alltid där uppe i rygg på bollmottagaren. 

SAMMANFATTNING

En av Sarris största triumfer som tränare helt klart. Napoli gjorde inte så mycket förändringar taktiskt, utan gjorde bara det som de brukar göra ännu bättre. De hade energi att pressa matchen igenom, vilket gjorde att Juventus aldrig riktigt fick andas när de hade bollen. De hade mest bollinnehav, som de använde för att skapa ytor bakom Juventus mittfält. Allegri försökte hitta lösningar i sitt anfallspel genom att byta ut Dybala redan i paus. En vågad chansning, som kunde gått hem om laget lyckats hitta fler passningar ut mot Costa eller Cuadrado. Chiellinis betydelse blev också väldigt uppenbar då vi såg flera enkla misstag som vi inte är vana att se i Juventus försvarsspel.

Emil Halldin
emil.h@solocalcio.se

Relaterade artiklar