Milan

Taktisk laganalys: Milan

Förväntningarna var skyhöga på Milan inför säsongen efter att klubbens nya ägare lyckats med en rad förstärkningar på spelarfronten. Men att bygga ett nytt lag går inte på en vecka, vilket blev tydligt under den första halvan av säsongen i Serie A där Milan tappade en hel del poäng trots laget att laget ofta dominerade matcherna. Nu verkar det som att Gennaro Gattuso, som tog över laget efter den sparkade Vincenzo Montella i november, äntligen har börjat få bitarna på plats. Hur Gattuso format detta Milan ska vi nu ta en närmare titt på.

Följande matcher har analyserats i denna laganalys:

Milan- Sampdoria, Serie A, 2018-02-18

Roma- Milan, Serie A, 2018-02-25

Milan- Chievo, Serie A, 2018-03-18

TRÄNAREN: GENNARO GATTUSO 

Den hårt jobbande mittfältaren Gattuso lämnade Milan som spelare efter säsongen  2011/2012 för att flytta till schweiziska Sion där han så småningom även skulle få sitt första tränarjobb. Vistelsen i Schweiz blev kortvarig för Gattuso som efter att ha fått sparken från Sion flyttade till Palermo. Att träna Palermo är inte den enklaste uppgiften som finns i fotbollsvärlden, något som Gattuso fick känna på när han fick lämna sin post efter bara sex ligaomgångar. En kort sejour blev det också i Grekland innan Gattuso vände hem till Italien för att ta över dåvarande Lega Pro-klubben Pisa. Efter att fört upp Pisa till Serie B valde Gattuso att lämna sitt uppdrag i den lilla Toscana-klubben för att senare flytta ”hem” till sitt kära Milan där han skulle ansvara för Primavera-laget. Att Gattuso en dag skulle träna Milans A-lag var det nog inte många som tvekade över, men att det skulle hända så fort var däremot mer förvånande. När Montella fick sparken efter att inte lyckats uppfylla de förväntningar som fanns på Milan inför säsongen ryktades det om stora tränarnamn som Carlo Ancelotti och Antonio Conte som tänkbara ersättare, men i stället valde klubben att flytta upp Gattuso till den stora scenen. Många såg säkert Gattuso som en temporär lösning, framförallt när kräftgången fortsatte för Milan efter tränarbytet. Den 3-5-1-1-formation som implicerades under Montella kastades i soptunnan. I stället har vi nu fått se ett Milan som växer sig allt starkare i en 4-3-3-formation under Gattuso. Laget har den senaste tiden stått för några riktigt imponerade prestationer samt lyckats vända en trend från att tappa poäng i jämna matcher till att dra det längsta strået, vilket lett till att en Champions League-placering nu smugit sig allt närmare.

UPPSTÄLLNINGAR

ANFALLSSPEL:

En stor fördel med att spela 4-3-3 är att trianglarna redan finns där i spelet när laget har bollen. Med alla dessa trianglar ser Milan till att det finns så många spelalternativ som möjligt i uppbyggnadsfas, där laget oftast använder sig av Leonardo Bonucci för att leverera bollen vidare framåt.

Trianglar överallt. Med de diagonala avstånden täcker Milan en stor del av spelplanen. 

Bollhållaren har alltid flera spelalternativ.

Det som framförallt har förändrats i anfallsspelet under Gattusos tid på bänken i I Rossoneri är kantspelet, där Suso och Hakan Calhanolglu tillsammans med ytterbackarna ofta hamnar i 2v2-situationer. Laget vill med korta passningar få över motståndarna till en kant, för att sedan vända spelet ut mot andra kanten där de kan avancera om det finns ett numerärt över- eller likaläge.

Med ett par korta passningar lockar Milan över Chievo-spelarna mot ena kanten, för att sedan vända spelet med en längre passning dit yta har skapats. 

Även om spelet i bland ser ut att gå långsamt med de korta passningarna så är det en metod Milan använder för att öppna upp ytor där de senare kan avancera i ett högre tempo. 

När laget lyckats skapa ett numerärt över- eller likaläge med sina spelvändningar är det dags för avancemang. 

De korta passningarna varieras i bland med en längre passning i en spelvändning, eller i djupled på någon av sina tre anfallare. Den individuella friheten är stor högt uppe i planen, där det finns utrymme för att utmana en mot en, gå på avslut eller spela in bollen bakom motståndarnas backlinje. Den metod som däremot oftast leder till farliga målchanser för Milan är inlägg.

Suso drar med sig sin försvarare inåt för att sedan löpa in i den ytan han skapat i djupled. En inläggssituation kommer här att uppstå.  

FÖRSVARSSPEL: 

Milans försvarsspel har dels blivit mer kompakt, men även mer aggressivt, under Gattusos tid. Prioritet är att hålla ett nära avstånd mellan lagdelarna. Likt Roma väntar Milan på rätt tillfällen för att pressa motståndarna högt upp, som exempelvis vid längre bakåtpassningar till målvakt eller när bollen transporteras långsamt. När laget inte pressar högt faller de relativt lågt i en 4-5-1-formation som ibland även kan se ut som 4-4-2 med tanke på att den ena av de centrala mittfältarna alltid flyttar upp för att pressa motståndarnas mittbackar.Den centrala anfallaren Patrick Cutrones främsta uppgift är att täcka passningsvägar in centralt, medan de centrala mittfältarna får stå för grovjobbet. Med tanke på att den ena av de centrala mittfältarna löper upp för att pressa måste yttrarna kliva längre in centralt i mittfältslinjen.

Vi ser oftare nu ett Milan som försvarar sig väldigt kompakt. 

Formationen i försvarsspelet skiftar mellan 4-4-2 och 4-5-1. Den ena av de centrala mittfältarna, Kessie i det här fallet, flyttar upp i en anfallsposition tillsammans med Cutrone, för att senare löpa ner i mittfältslinjen igen när bollen spelats vidare ut mot kanten. 

Gattuso ställer höga krav på löpvilligheten hos sina centrala mittfältare. Ena sekunden är de nere i mittfältslinjen, för att nästa sekund löpa upp i press igen. 

I laganalysen av Roma visade jag hur den defensiva mittfältaren lämnades ensam i en ganska stor yta i försvarsspelet. Milan lyckas oftare lösa detta, genom att en av de andra två centrala mittfältarna kliver ner bredvid den defensiva mittfältaren. Lyckas motståndarna däremot locka upp båda dessa så kommer ytorna öppnas upp framför backlinjen.

Den defensiva mittfältaren Biglia får här god hjälp av Kessie, som flyttar ner i den tomma ytan bredvid Biglia. Calhanoglu hjälper till att stänga passningsvägen in centralt mellan Milans lagdelar samtidigt som Cutrone stänger passningsvägen till Romas defensiva mittfältare. Bollhållaren i Roma blir då tvungen att spela bollen vidare ut mot kanten. 

En liknande situation. Bonaventura kliver upp för att pressa Chievos mittback. Milan bildar en mittfältslinje med fyra spelare där Kessie kliver ner bredvid Biglia. 

Sampdoria lyckades stundtals locka upp de centrala mittfältarna i Milan för att skapa en yta bakom dessa. Här har Montolivo klivit upp för att pressa Sampdorias mittback, som har spelat en kort passning in centralt. Cutrone är för långt i från, vilket gör att Biglia känner sig tvungen att flytta upp. Samtidigt har Sampdoria placerat ytterligare en spelare framför Milans mittfält, som då lockar upp även Bonaventura från sin position. 

Mot Chievo valde Gattuso att spela med Fabio Borini som högerback. Det blev ett val han säkert ångrade, med tanke på att båda Chievos mål kom till efter misstag i försvarsspelet från den tidigare anfallaren.

En van försvarare hade här läst av att passningen skulle gå fram till Chievo-spelaren. Ett korrekt agerande är att snabbt placera sig mellan motståndaren och det egna målet, men Borini väljer i stället att gå direkt på bollen som han inte hinner först på. 

Här har Borini flyttat för långt in i straffområdet, vilket gör att Chievo-spelaren längst bort lämnas med alldeles för mycket yta.  

OMSTÄLLNINGAR: 

De italienska lagen är fortfarande en bit efter andra europeiska storlag när det gäller snabb återerövring. Milan får nästan sägas vara det lag som lyckats bäst med sin ”gegenpressing” denna säsong, framförallt under senare tid. När laget förlorat bollen ser vi ofta en snabb reaktion dels från den spelare som är närmast motståndarnas bollhållare, men även från de andra spelarna runt omkring som direkt kliver ett steg närmare i sina markeringar.

Milan vill snabbt vinna tillbaka bollen när de förlorat den. Här är det flera spelare som är aktiva i att pressa Roma direkt efter ett bolltapp. 

I de offensiva omställningarna söker Milan oftast en snabb passning ut mot kanterna till Calhanoglu eller Suso. Skulle dessa befinna sig för långt ner i planen vid omställningen ser laget till att säkra bollinnehavet i första hand.

En offensiv omställning där Milan snabbt vill hitta någon av sina ytterforwards. 

SAMMANFATTNING

Med tiden har Gattuso fått kollektivet att fungera i Milan. Laget har funnit sitt rätta jag genom att gå tillbaka till 4-3-3, som framförallt har varit en mer lämplig formation för spelare som Suso och Calhanoglu. När ett lag genomgår så stora förändringar som Milan gjorde i somras är det extremt viktigt med tålamod samt att stå fast vid sin modell, även om det inte leder till omedelbar framgång. För mycket taktiska förändringar under kort tid försvårar bara processen, vilket var ett av Montellas dilemman under hösten. Gattuso valde tidigt att gå i från senare formation som Montella implicerade för att spela 4-3-3 med klara principer för alla faser i spelet. Trots att resultaten uteblev till en början stod Gattuso fast vid de idéer som nu gjort Milan till ett vinnande lag igen.

Emil Halldin
emil.h@solocalcio.se

Relaterade artiklar