Fredagslistan: Underskattade spelare under 2000-talet

Denna fredag tänkte jag ta upp fem Serie A profiler jag tycker borde ha fått mer uppskattning i deras karriär. Helt enkelt, 2000-talets mest underskattade spelare enligt mig. Dessa fem spelare som har valts har ej rankats efter kvalité, snarare mer att de förtjänar ett större erkännande i den italienska fotbollen sett till hur fina deras karriärer har varit.

5. Thiago Motta – Var en väldigt viktig spelare när Inter vann trippeln 2010 i ett stjärnspäckat lag. Säsongen efter började nedmonteringen av trippellaget och då spelade Motta 19 matcher. Med Motta på planen den säsongen tog Inter 43 poäng och utan Motta på planen tog Inter 33 poäng. Under Mottas sista säsong 2011/12 fick den defensive mittfältsgeneralen vara mer skadefri och var kanske den enda som levererade trippelform. På 10 matcher som han spelade skrapade Inter ihop 27 poäng. Resterande 28 matcher skrapade Inter ihop 33 poäng. Inter reade ut Motta under vintern för 10 miljoner euro till PSG, efter det började Inters ras helt. I PSG fick han sedan en fantastisk karriär och var även nyttig i landslaget. Var även väldigt fin i Genoa innan han kritade på för Inter där Motta tog hand om mittfältet och Milito skötte offensiven, precis som i Inter.

4. Claudio Marchisio – Juventus trotjänare stod för 294 ligamatcher med klubben och fick totalt 7 Scudetti med Turinklubben. Tyvärr drabbades denna mångsidige mittfältare av en allvarlig knäskada våren 2016. Det var sällan Marchisio fick de största rubrikerna i den svartvita tröjan bakom stjärnor som Vidal, Pirlo, Buffon och Pogba men om Juventus framgångsår från 2011 summeras har Marchisio varit en av de viktigaste spelarna för klubben. Hade varit kul att se i en mindre klubb hur bra Marchisio hade faktiskt varit under sin primetime. Kanske borde Juventus gett Marchisio något år till?

3. Dries Mertens – Det går undan när Mertens har bollen och mål har han öst in flera år i Napolitröjan. Napoli har varit ett stabilt lag i toppstriden ett tag men Mertens har enligt mig kommit lite i skuggan av spelare som Insigne, Hamsik och Higuain när han har spelat. Hade Mertens varit engelsman, några cm längre, två år yngre och spelat i Premier League hade folk rankat honom högre bland alla världsanfallare. Kanske inte lika het idag som för tre år sedan men beröm förtjänar denna belgare. Säsongen 16/17 gjorde Mertens 28 mål och 8 assist, visst lyckades Napoli ersätta Higuain helt ok när de satte upp Mertens på topp? Något som få trodde där och då.

2. Antonio Di Natale – Satan vad Di Natale öste in mål, totalt hela 209 mål i Serie A. När han gjorde 29 mål säsongen 2009/10 samt 28 mål säsongen 2010/11 spelade Di Natale sällan från start för Italien under de två åren han var som bäst, vilket säger väl en del om att han fick för lite uppmärksamhet. Jag tror många försvarare i Serie A fortfarande har mardrömmar om Udineses anfallsduo Alexis Sanchez och Antonio Di Natale.

1. Fabrizio Miccoli – Kvick och kreativ länk i Palermos offensiva mittfält med teknik som få. Några långskott från halva planen kunde han göra då och då. Min första match som jag såg live i Italien 2009 gjorde han två mål mot Inter, jag var redan då frälst över hur han ledde Palermo på egen hand. Det var just mot de stora lagen Miccoli alltid kunde briljera med show, släppa ytor till denna kreative spelare var något som gjordes allt för ofta. Att han dessutom fick avsluta sin karriär i sitt favoritlag Lecce i Lega Pro gör historien om Miccoli ännu mer fin, för er som inte minns började Miccoli gråta när han skruvade in en frispark mot Lecce 2011. Möjligtvis lär majoriteten tycka Miccoli är kanske lite för högt upp på listan men jag var alltid frälst i denna spelare. Varför Miccoli stannade i Palermo under sina bästa år tror jag mer beror på att klubbägaren Zamparini var sjuk i huvudet och kunde inte släppa sin favorit oavsett bud än Miccolis klubbkärlek.