Krönika

Roms ständiga rivalitet

Jag befinner mig åter i Rom. Några hastigt nedtecknade intryck följer:

Denna gång bor jag i Monteverdi, ett kvarter norr om Trastevere. När Totti gör 1-1 mot City ekar segervrålen mellan husväggarna.

Mina mycket ljusblåa värdar ( de har en röd soffa de kallar för Curva Sud där ingen sitter. Givetvis har de en ljusblå soffa som heter Curva Nord där alla trängs…) himlar med ögonen och ber liksom om ursäkt för att de bor i ett hus med romanisti. Självklart håller de på City en kväll som denna. Precis lika självklart som att den gapande grannen på andra sidan väggen, höll stenhårt på Palermo när Lazio mötte laget i måndags.

Här finns också en gerillarörelse bland husen.

23.50 den 25 maj samlas det alltid ett gäng Lazialis nedanför på gatan. De smäller raketer, sjunger ramsor och klottrar graffitti när de firar in den 26 maj, dagen då Lazio slog Roma i cupfinalen för 1,5 år sen.
Polisen har sökt efter fridstörarna men inte lyckats. Det är en av anledningarna till att hela kvaretet här är fullklottrat av utrop som  ”Lulic 71!”, ”Grazie Lulic!” osv. IMG_2532

Det är liksom så här det ska vara enligt romarna. Rivaliteten är stenhård. När  jag träffar en professor på tisdagen är det första han frågar mig vilket lag jag  håller på. När jag berättar det, pekar han på dörren.

– Ut. Gå ut härifrån.
– Vi vann i alla fall cupen, säger jag.

Några sekunders tystnad. Sen gapskratt och fastän vi håller på olika lag, vet vi   liksom var vi har varandra. Därför är det heller ingen som anmäler klättrarna i mitt kvarter. Man vet vilka de är och de är ändå från kvarteret och då får man hålla ihop. På någon sådant där Lulic-klotter har någon lustigkurre varit framme, gjort ett O av u:et, ett R av L:et och satt ett F framför. Frolic. Väldigt roligt.

Fotbollen skänker sådana glädjestunder. Corriere dello sport vet det. Det är därför de har Totti på förstasidan med rubriken ”LEGEND” och sedan 16 sidor helt obalanserad hyllningsjournalistik för att sedan fortsätta med ett slags 5-sidigt långt rep om Djordevic:s nya liv som stjärna i Lazio.
Ingen orkar läsa om dåligheter. Man kämpar på som det är redan.

Turisterna myllrar nere vid Piazza Veneizia och någonstans vid övergångsstället för jag syn på två blonda killar i 15-års åldern. Med största säkerhet amerikaner och ovetande om den synnerliga komplicerade relation om finns mellan de som håller på Roma och de som håller på Lazio. Pojkarna går nämligen bredvid varandra, en i Laziotröja och en i Romatröja.

Den sortens förbrödring är fullständigt otänkbar för romarna. Många ser på de två ungdomarna med förskräckta blickar.
För de vet att rivaliteten är det som håller dem på tårna.

Redaktionen
redaktor@solocalcio.se