Halldins taktikanalys

Taktisk laganalys: Inter

Efter några minst sagt misslyckade säsonger är Inter tillbaka i toppen av Serie A igen. Laget har under den nya tränaren Luciano Spalletti dels fått en stabilare organisation, men även blivit ett bättre spelande lag som vill bjuda på en offensiv fotboll. Det är dags för en taktisk analys av det nya Inter.

Följande matcher har analyserats i denna laganalys:

Inter- Chievo, Serie A, 2017-12-03

Inter-Lazio, Serie A, 2017-12-30

Fiorentina- Inter, Serie A, 2017-01-05

TRÄNAREN: LUCIANO SPALLETTI

Även om Spalletti tidigt visade sina kvaliteter som tränare i Toscana-klubben Empoli så var det i Udinese som tränarkarriären tog fart på riktigt. Spalletti förde Udinese till den imponerande fjärdeplats i Serie A säsongen 2004/2005 , vilket betydde att de svartvitrandiga fick spela Champions League säsongen därpå. Framgångarna med Udinese tog Spalletti vidare till Roma, där han snabbt överförde sina idéer om offensiv fotboll. Stundtals ledde det vackra spelet även till resultat, men något ligaguld blev det aldrig för Spalletti i Roma, varken under sin första eller andra sejour i klubben. Ligaguld blev det däremot i Zenit där Spalletti tillbringade hela fem säsonger innan han fick sparken. För det mesta har vi sett Spalletti använda sig av en 4-2-3-1-formation i de klubbar han tränat, en formation han nu valt att använda även med Inter.

UPPSTÄLLNINGAR

FÖRSVARSSPEL

Något som Spalletti snabbt implicerade i Inter var det aggressiva presspelet. Laget vill vinna bollen högt upp på motståndarnas planhalva genom att pressa i en 4-4-2-formation, där Mauro Icardi tillsammans med den offensiva mittfältaren sätter den första pressen på motståndarnas backlinje. Mittfältarna följer tätt med de motståndare som är närmast bollen för att inte ge dessa möjlighet att bli rättvända. Med tanke på att Inters defensiva mittfältare flyttar så pass högt upp skapas det stora ytor bakom dem, vilket lag som Lazio samt Fiorentina försökte utnyttja genom att först dra ut Inters defensiva mittfältare från sina positioner för att sedan spela in till en fri spelare i den tomma ytan som hade skapats.

Inter (i vitt) pressar högt upp på Fiorentinas planhalva. Den offensiva mittfältaren Borja Valero flyttar upp ett steg för att vara beredd på att pressa den ena av Fiorentinas mittbackar, medans Icardi går ut mot den andra mittbacken. En av Inters defensiva mittfältare befinner sig högt upp för att följa med Fiorentinas defensiva mittfältare som är på väg att kliva in i ytan mellan mittbackarna. 

Bollen har spelats ut mot Fiorentinas mittback som befinner sig långt ut på kanten. Borja Valero pressar bollhållaren utåt, medans vänsteryttern Ivan Perisic håller sig bakom, beredd på att bollen spelas vidare till Fiorentinas högerback. Inter med tre spelare formade i en triangel tvingar Fiorentina att spela bollen vidare ut längs kanten. 

Med tanke på att de defensiva mittfältarna flyttar så pass högt upp när laget pressar skapas det stora ytor bakom dessa…

…något som Fiorentina försökte utnyttja genom att locka upp de defensiva mittfältarna för att sedan spela in i den tomma ytan.

På egen planhalva blir laget mer kompakt även om aggressiviteten i spelet finns kvar. Försvararna håller ett nära avstånd mellan varandra vilket gör att det lämnas mycket fri yta på kanterna. Så fort möjlighet ges, som exempelvis när motståndarna passar bollen bakåt, är backlinjen väldigt snabba med att flytta upp för att minska avståndet till de defensiva mittfältarna. Yttrarna kliver ibland ner i backlinjen för att täcka ytan i den bortre delen av straffområdet vid inlägg, men väldigt ofta tar det för lång tid vilket leder till att motståndare lämnas fria i denna yta.

Inter centrerar kraftigt på egen planhalva vilket gör att ytorna blir större på kanterna. Backlinjen vill inte sjunka för lågt, utan försöker ständigt hålla ett kort avstånd till mittfältslinjen. 

I mina tidigare analyser har jag skrivit en del om svårigheterna med att försvara den bortre ytan i straffområdet när laget använder sig av fyrbackslinje i försvarsspelet. Lag som använder sig av en fembackslinje, som exempelvis Lazio, har betydligt lättare att försvara sig i dessa situationer eftersom det alltid finns ytterligare en försvarare i linjen. I en fyrbackslinje måste markeringsspelet fungera perfekt, vilket det inte gör i den här situationen. Försvararna måste här öka avståndet mellan varandra så att högerbacken i Inter kan befinna sig närmare Fiorentina-spelaren i den bortre delen av straffområdet. Spelaren som högerbacken här ”markerar” ska i stället markeras av den bortre mittbacken. 

Ett annat sätt att lösa problemet på är att yttermittfältaren på icke-bollsida flyttar ner i backlinjen. Här är det högeryttern Antonio Candreva som klivit ner i ytan i den bortre delen av straffområdet. 

ANFALLSSPEL

Inter har blivit ett bättre spelande lag under Spalletti. Spelet byggs tålmodigt upp med diagonala passningar längs marken som kan spelas både på markerade och omarkerade spelare. Framförallt söker laget ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält där flera av mittfältarna brukar cirkulera. Från denna yta söker de sedan sin anfallsstjärna Icardi som direkt tar en löpning diagonalt bakom sin motståndarförsvarare när han märker att bollhållaren är rättvänd. Med sina dynamiska mittfältare ser Inter till att de har ett numerärt överläge centralt i planen, där Ivan Perisic gärna befinner sig för att skapa yta åt vänsterbacken att flytta upp på längs kanten. När den ena ytterbacken flyttar upp kliver den andra in mer centralt i linjen med mittbackarna vilket gör att Inter alltid har tre spelare kvar i backlinjen när de anfaller.

Inter sparar alltid en ytterback i backlinjen när de anfaller. Här är det högerbacken Joao Cancelo som stannar i en mer central position, medans vänsterbacken Davide Santon kan trycka högre upp på sin vänsterkant. 

Inter vill gärna spela sig in mellan motståndarnas lagdelar. Här är det fyra Inter-spelare som befinner sig mellan Fiorentinas backlinje och mittfält. 

Icardi trycker ofta ner motståndarnas backlinje vilket gör att ytan som Inter gärna vill åt blir större. 

En typisk Icardi-löpning. Diagonalt bakom den mittback som är närmast bollhållaren. 

När laget hittar in till en omarkerad spelare som kan vända upp framför motståndarnas backlinje löper Icardi i djupled direkt. 

En annan metod Inter ofta använder för att komma till avslutssituationer är att spela bollen i ytan bakom motståndarnas ytterbackar, där någon av de tre centrala mittfältarna löper in.

En vanlig kombination i Inters anfallsspel. Yttermittfältaren lockar med sig motståndarnas ytterback för att skapa en yta som någon av de centrala mittfältarna sedan löper in i. 

Här ser vi återigen en Inter-mittfältare som löper in i ytan bakom motståndarnas ytterback. 

OMSTÄLLNINGAR

Med tanke på att Inter alltid har tre spelare kvar i backlinjen när de anfaller kan de lättare hantera de defensiva omställningarna i situationer då motståndarna snabbt försöker spela i djupled. Ofta lyckas även laget med sitt aggressiva presspel att vinna tillbaka bollen direkt efter att de förlorat den.

När Inter anfaller har de alltid tre spelare kvar i backlinjen. Det blir därför lättare för laget att hantera motståndarnas kontringar. Här är de i numerärt överläge mot Fiorentinas två offensiva spelare. 

Inter har förlorat bollen i Chievos straffområde. Icardi sätter direkt press på bollhållaren, även om det är Candreva som är närmast. 

Bollinnehavet värderas högt i Spallettis Inter, vilket betyder att laget inte tar allt för stora risker i sina offensiva omställningar, även om de snabbt söker Icardi om bollen vunnits tillbaka högt upp på motståndarnas planhalva. På egen planhalva prioriterar laget däremot säkra kortare passningar.

SAMMANFATTNING

Det råder inga tvivel om att Spalletti fått ordning på Inter som har varit ett av Serie A:s succélag under hösten. Med ett aggressivt presspel samt ett effektivt possessionspel har inte laget bara lyckats göra resultat, utan även blivit ett av ligans mest attraktiva lag. Något av Spallettis främsta egenskaper som tränare är att kunna forma ett lag som är väl anpassat efter varje spelares spetsegenskaper, vilket vi även får se nu i Inter, där laget exempelvis drar stor nytta av Icardis smarta löpningar. Inter startar ofta halvlekarna med en väldigt hög intensitet, men det som har blivit mer tydligt i de senaste matcherna är att laget har svårt att bibehålla samma höga intensitet matcherna igenom.

 

Emil Halldin
emil.h@solocalcio.se

Relaterade artiklar

Mer från Halldins taktikanalys

Halldins taktikanalys

Taktisk laganalys: Napoli

Halldins taktikanalys

Taktisk analys: Juventus- Inter