Calcio femminile

Panico i lång intervju: ”UEFA måste sätta krav”

Italiensk damfotbolls allra största spelare genom tiderna, Patrizia Panico, la i somras skorna på hyllan efter en smått overklig karriär – i en lång intervju med Vittorio Martone på ultimouomo.com delar hon med sig av sina tankar kring framtiden, både för henne själv och för damfotbollen i landet och i världen.

664 mål, 14 skytteligasegrar, 10 scudetti, 204 landskamper och 110 landslagsmål. Det är kort sammanfattning av Panicos otroliga karriär som avslutades i somras. Nu tar hon sats mot en ny karriär som tränare och redan i och med sitt första uppdrag, som assisterande tränare för u16-landslaget på pojksidan, bryter hon ny mark. Hon är nämligen den första kvinnan någonsin att ingå i den tekniska staben i ett landslag på pojk/herrsidan. Nedan följer ett utdrag ur intervjun:

Utvecklingen av damfotbollen i landet
Vad är verkligheten för italiensk damfotboll idag?
-Från 90-talet till idag tycker jag inte det är några större skillnader, men man måste skilja på klubblag och landslag. Ser man till landslagsverksamheten har det varit en enorm tillväxt. Nu finns det fem landslag på damsidan, förr bara två – a-landslaget och U19. För klubbarna är det lika nu som då: med passionerade presidenter som kämpar för att få ihop ekonomiska resurser, men även fysiska.

Vilka tycker du är ansvariga för damfotbollen? Är det en fråga om politik i allmänhet eller är det förbundet och ligaförbundet?
-För mig handlar det om klubbarna, damklubbarna saknar förutsättningar. Allt lämnas till amatörnivå. Det måste finnas en reglering för att stärka klubbarna. Den kortaste vägen till professionalism går genom de redan existerade herrklubbarna.

Det är den vägen som förbundet vill gå och som exempelvis Fiorentina följer..
-Exakt, eftersom det skapas i en struktur som redan är professionell.

Men det är alltid en privatperson som måste besluta att göra investeringen…
-Det måste finnas incitament. Typ – om du vill delta i de europeiska cuperna måste du ha en damsektion i föreningen. Detta måste UEFA driva enligt mig.

Så du vill att UEFA ska sätta krav på herrklubbarna att skapa damsektioner?
-Ja, sätt press att de klubbar som spelar i Europa League och Champions League måste ha en damsektion.

Är det tid för en sån sak?
-Enligt mig: ja, nu är det tid. Nu spelar flickor fotboll i hela Italien, men problemet är att de slutar eftersom det inte finns några lag. Du kan spela med pojkar upp till 13 års ålder, men sedan måste föräldrarna ta dottern till ett damlag. Det är en sak att ta dottern till ett lag på landet, men att låta henne spela för Inter, Milan, Juventus eller Lazio är en annan.

Landslaget
Vad är din bedömning av damlandslaget just nu? Vad saknas?
-På internationell nivå har vi inte varit med i VM sedan 99, vi har varit utanför Algarve Cup sen 2008 och OS har vi aldrig varit med i. Jag vet inte vad som saknas. Det är uppenbart att de andra landslagen också förändras, men de har alltid nya spelare redo. För oss känns det som att det tar 3-4 år att nå en viss nivå och sedan börjar vi om igen. Jag saknar en kontinuitet av tillväxten av spelare.

Tränarkarriären
Vad ser du i framtiden?
-Jag vet inte, just nu är jag nöjd med att vara med grabbarna. Jag gillar att ha kunskap om global fotboll, inte bara på damsidan.

När du träffade killarna för första gången hur reagerade de på att ha en kvinna som tränare?
-Jag vet inte. Det var säkert lite chockade, men sedan var de artiga och trevliga.

Skulle du vilja jobba med damlandslaget i framtiden?
-Jag vet inte. Det är klart att just nu så är det damfotbollen jag känner till mest. Jag kan mest om det, nu vill jag utveckla det andra.

Säg inte att du inte ens tänkt tanken?
-Nu tänker jag inte på det. För mig var drömmen att dra på sig landslagströjan som spelare och det har jag redan förverkligat. Om jag nu jobbar med stora eller små, damer eller herrar spelar mindre roll.

Champions League-finalen
Detta år spelades CL-finalen i Reggio Emilia och du var ambassadör för händelsen. Hur kändes det erkännandet?
-Det som gladde mig mest var att se en full arena. Några månader kunde vi åka runt Italien med pokalen för att marknadsföra finalen, vi tog den till herrmatcher i A och B. Att få vara ambassadör var en tillfredsställelse efter många uppoffringar under karriären. Jag var glad eftersom det innebär att även UEFA har tacksamhet för vad jag har gjort inom fotbollen. Ett slags pris.

OS i Rio
Vad tyckte du om turneringen i RIo?
-Jag gillade det faktum att det var två oväntade lag i finalen, framförallt Sverige. Tyskland var kanske inte så svårt att gissa eftersom de alltid levererar. Jag trodde att Brasilien skulle göra det bättre, framförallt eftersom de hade hemmaplan. Besvikelsen var USA, som enligt mig, med det antalet utövar alltid har en liten skyldighet att nå finalen. Det jag gillade mest var dock intresset från allmänheten. Det verkade alltid vara fulla arenor.

Gällande Sverige, ser du någon taktisk utveckling?
-Sverige var mycket bra taktiskt sett, men vad jag gillade mycket var andan av uppoffringar för varandra. Jag såg Lotta Schelin jaga sina motståndare ut till hörnflaggan för att vinna tillbaka bollen. Om en så viktig spelare offrar sig så för laget skulle jag säga att Pia Sundhage har motiverat laget på ett bra sätt.

Och USA? Straffades de för att de spelade som de alltid gjort, utan att förstå den taktiska utvecklingen?
-Ja, det är lite så. När du har så många spelare att välja från och du inte går till final, är trots allt ett misslyckande. När vi pratar valmöjligheter så går det inte att jämföra med Italien, vi är 25000, men de kan jämföras med Tyskland. Det som saknas i USA är historian och därmed också bra tränare. Jag minns när jag spelade i USA under 2010 så pratades det om motivation och inställning. Det handlade alltid om det, aldrig om taktik.

Källa: calciofemminileitaliano.it

Vicki Blommé
vicki@solocalcio.se

Relaterade artiklar