Calcio

Claudio Ranieris känslosamma brev: ”Vår story är viktig”

Idag fick Claudio Ranieri ta emot pris för sina insatser i Leicester. I samband med detta publicerades ett väldigt långt och känslosamt brev från italienaren.

SoloCalcio har översatt hela brevet:

”Jag minns mitt första möte med ordföranden när jag kom till Leicester City i somras. Han satt med mig och sa: ’Claudio, detta är ett väldigt viktigt år för klubben. Det är väldigt viktigt att vi stannar i Premier League. Vi måste vara säkra.’

Min respons var: ’Okej, visst. Vi ska jobba hårt på träningsplanen för att uppnå detta.’

40 poäng. Det var målet. Det var det vad som krävdes för att stanna i högsta divisionen, att ge våra fans ytterligare en säsong av Premier League fotboll. Då drömde jag inte om att kunna öppna en tidning den 4:e april och se att Leicester City skulle leda ligan med 69 poäng. För exakt ett år sedan var klubben längst ned i tabellen.

Jag är 64 år gammal så jag går inte ut så ofta. Min fru har varit med mig i 40 år så på mina lediga dagar vill jag vara med henne. Vi går till sjön vid vårt hus eller så känner vi oss äventyrliga och ser en film. Men den senaste tiden har jag hört ljud från hela världen. Det är omöjligt att ignorera. Jag har hört att fans från Amerika följer oss. Till er säger jag: ’Välkommen till klubben. Vi är glada att ha dig här. Vi vill att du ska älska sättet vi spelar fotboll och jag vill att du ska älska mina spelare, för deras resa är fantastisk.

Kanske har du hört spelarnas namn nu. Spelare som ansågs vara för små eller för långsamma för storklubbar. N’Golo Kante, Jamie Vardy, Wes Morgan, Danny Drinkwater, Riyad Mahrez. När jag kom till min första träning och såg kvaliteten i dessa speleare visste jag hur bra det kunde bli. Nåväl, jag visste att vi hade en chans att överleva Premier League. Kanté sprang så mycket att jag trodde att någon hade gömt ett batteripaket i byxorna. Han slutade aldrig springa. Jag var tvungen att säga åt honom att ’Hey, N’Golo sakta ned. Spring inte på varje boll, okej?
Han sa till mig: ’Okej boss. Ja. Okej.

Tio sekunder senare tittade jag upp och han sprang igen.

Jag säger: ’En dag kommer jag se dig slå ett inlägg som du själv nickar in.’

Han är otrolig, men han är inte den enda nyckeln. Det är så många nycklar i detta lag denna otroliga säsong. Jamie Vardy till exempel. Han är ingen fotbollsspelare. Detta är en fantastisk häst. Han har behovet att vara fri på planen. Jag säger åt honom att han får röra sig som han vill, men att han måste hjälpa oss i pressen.

Innan vi spelade vår första match för säsongen så sa jag till spelarna att: ’Jag vill att du spelar för dina lagkamrater. Vi är ett litet lag, så vi måste slåss med hjärta och själ. Jag bryr mig inte om motståndarens namn. Allt jag vill är att ni slåss. Om de är bättre än oss, så grattis. Men de måste visa att de är bättre än oss.

Det var fantastiskt från första dagen i Leicester. Det började med ordförande och fortsatte med spelarna, personalen, fansen. Det var otroligt det jag kände. King Power Stadium, vilken energi. Om fansen bara sjunger när vi har bollen? Nej, nej, nej. När vi pressas förstår fansen vårt lidande och sjunger för fulla muggar. De förstår idrottens komplexitet och när spelarna lider. De är väldigt, väldigt nära laget.

Vi började säsongen väldigt bra. Men vårt mål är värt att upprepas, det var att rädda klubben från nedflyttning. De första nio matcherna vann vi, men vi släppte in många mål. Vi var tvungna att göra två eller tre mål för att vinna. Det oroade mig mycket. Innan varje match sa jag: ’Kom igen pojkar, vi håller nollan idag!’ Det blev inga hållna nollor. Jag försökte på alla vis.

Så innan matchen mot Crystal Palace sa jag: ’Kom igen pojkar, kom igen. Ni får pizza ifall ni håller nollan’. Självfallet höll spelarna nollan mot Crystal Palace. Ett-noll. Så jag stod för mitt löfte och tog mina spelare till Peter Pizzeria i Leicester City. Men jag hade en överraskning när vi anlände. ’Ni måste jobba för allt. Ni måste jobba för er pizza också. Vi ska baka själva!’ Så vi gick in i köket med deg, ost och sås. Vi kastade pizzorna. Det smakade väldigt bra. Jag åt många slices. Vad ska jag säga, jag är en italienare. Jag älskar min pizza och pasta.

Nu håller vi många nollor. Ett dussin efter pizzan. Faktum är, jag tror inte det är en slump. Vi har sex matcher kvar och vi måste fortsätta kämpa med hjärta och själ. Det är en liten klubb som visar vad som kan uppnås med beslutsamhet och inställning. Tjugosex spelare. Tjugosex olika hjärnor. Ett hjärta.

För några år sedan så spelade många av spelarna i lägre divisioner. Vardy jobbade på en fabrik. Kanté var i tredje divisionen i Frankrike. Mahrez var i franska fjärde! Men nu, nu slåss vi för en titel. Leicester-fansen jag möter på gatan säger åt mig att de drömmer. Men jag säger: ’Okej, du drömmer för oss. Vi drömmer inte. Vi jobbar bara hårt.

Oavsett vad som händer denna säsong så tror jag vår story är viktig för alla fotbollsfans runt om i världen. Det ger hopp för alla unga spelare där ute som fått höra att de inte är bra nog. Från och med idag kan de säga till sig själva: ’Hur ska jag nå tippnivån? Om Vardy kan det, om Kanté kan det så kanske jag också kan. Vad behövs för att bli så bra? Ett stort namn? Nej. Ett stort kontrakt? Nej. Du behöver bara ett öppet sinne, ett öppet hjärta, ett fullt batteri och springa fritt.

Vem vet, i slutet av säsongen kanske vi har dubbla pizzabjudningar. ”

David Faxå
david@solocalcio.se

Relaterade artiklar