KRÖNIKA: Belotti borde göra en Totti

Mercaton 2018 är igång. Med hatblandad kärlek överöses vi av rykten, spekulationer och påminnelser om att Gordon Gekko hade rätt – ”Greed is good”.

Dagens fotboll är en kommersiell pengakarusell som handlar allt mindre om passion och identitet. Nej, jag talar inte om fansen. Jag talar om fotbollsmarknaden i stort där Italien och Serie A inte är något undantag. Där pengar och titelchanser finns – dit strömmar spelarna. Klubbmärket över hjärtat är inte en identitetsmarkör utan bara arbetsgivarens företagslogo.

Men ärligt talat. Det är inte spelarnas fel att de byter klubbtröjor som om det vore underkläder. Omvärldens minne av den moderna fotbollsspelaren kommer främst handla om antalet titlar och storlek på lönekuvertet. Karaktären döms utifrån vad den åstadkommer på planen, inte för passionen eller lojaliteten till klubben. Pessimistiskt? Möjligtvis, men så ser verkligheten ut.

”One-club men” – spelare som dedicerar hela karriären åt en och samma klubb – lämnar oss säsong efter säsong. Tyvärr blir de allt mer sällsynta och därför borde vi uppskatta det fåtal som finns kvar. I somras försvann Francesco Totti. Kvar i Serie A finns bara Daniele De Rossi.

Som naiv Torino-supporter kräver jag inte särskilt mycket. Däremot har jag förhoppningar och drömmar. Högt upp på listan står att Andrea Belotti ”gör en Totti” och stannar i Turin. Även om tåget att bli en ”one-club man” redan har gått för Il Gallo skulle jag acceptera honom som en sann legend om han bara klev fram och visade att pengar, titlar och status inte är allt.

Jag vet att det aldrig kommer hända. Den nya generationens fotbollsspelare vill vinna titlar. De vill tjäna pengar och nå hög status och har en helt annan hunger. Det är rationellt och inget konstigt att de begär att få lämna mindre klubbar för de finare faciliteterna. Individen går före kollektivet. Karaktären formas av prestationer. Men för mig är det solklart. Lojalitet borde värderas högre och spelare som Totti och De Rossi förtjänar att hyllas betydligt mer än idag. De kan trots allt vara de sista av sitt slag.

Viktigast av allt är att aldrig sluta tro och hoppas på en förändring. För oss fans är klubben så mycket mer än business, ökad tillväxt och utdelning. Vi ser inte spelarna som kassakor, utan hjältar som vi knyter starka band till. Och jo, ofta smärtar det när de lämnar.

Utåt sett säger jag det halvt på skämt, men innerst inne är jag gravallvarlig – Belotti borde göra en Totti.

Kommentera artikel