I fotbollens namn: Derbyspecial

Precis som rubriken lyder kommer denna text handla om det vackraste, passionerade och de mest ångestfyllda vi har inom fotbollen, nämligen derbyn. Det specifika derbyt jag kommer att inrikta mig mot är det så kallade Derby della Capitale, även kallat Romderbyt här hemma i Sverige.

Min kärlek till denna batalj mellan AS Roma och SS Lazio tar sin början den 22:a september 2013, då jag för första gången ska se fotbollsmatch i Italien och ett stekhett huvudstadsderby. Dessförinnan hade mitt internationella fotbollstittande varit i England och Premier League, som många anser, och fortfarande anses, vara fotbollens mäktigaste sevärdhet(?). Men tillbaka till mitt första derby, just detta derby var otroligt viktigt att vinna för Roma då man förlorade cupfinalen mot ärkerivalen några månader tidigare. Matchen böljade fram och tillbaka men Federico Balzaretti satte spiken i kistan med ett volleyskott som jag sent kommer att glömma. I samma ögonblick har målskytten svårt att hålla tillbaka tårarna som forsar nerför kinderna. Hela Stadio Olimpico exploderade i ett massivt glädjevrål och mängder av Romasupportrar stormade längs den ena långsidan, Tribuna Tevere, mot Curva Nord för att håna och hetsa mot den absolut värsta rivalen.

I söndags var jag på plats återigen, mitt femte derby på plats, då Lazio stod som hemmalag. Precis som inför mitt första derby 2013 var jag precis lika lyrisk och förväntansfull, som ett litet barn på julafton som väntar på sina presenter under julgranen. Detta har blivit min ”julafton” numera, att åka ner till Rom, hänga med polarna, ta del av samtliga sevärdheter som Rom har att erbjuda, och käka god mat för att sedan beskåda en av de mest känslomässiga och passionerade fotbollsmatcherna i Europa och i världen. Jag behöver inte gå in på betydelsen och vikten av att vinna dessa derbyn, då det skrivits spaltmeter om derbyt och hur viktigt det är att vinna, håna och förnedra sin fiende.

Tillbaka till söndagens match och hur ångestfylld och pissigt man som fotbollssupporter mår inför ett derby. ”Morgonmage” är ett klassiskt uttryck i min umgängeskrets som syftar på att magen inte mår alltför bra på matchdag, precis som det var även denna morgon. I sedvanlig ordning stannade vi till på Ristorante Al 34, som ligger ett stenkast från spanska trappan och laddade upp inför derbyt för att sedan ta oss till spårvagnen från Flaminio till arenan. Väl utanför Stadio Olimpico samlas supportrarna och börjar sjunga upp och där det givetvis är ett ypperligt tillfälle att unna sig en bärs och en borghetti inför vad som komma skall.

Väl inne på arenan var det Curva Sud som höll låda, då Curva Nord bestämt att vara tysta under dom inledande 45 minuterna av matchen som en hyllning till Fabrizio Piscitelli, känd som Diabolik. Den kontroversielle supporterledaren i Lazio blev skjuten till döds bara någon vecka innan säsongen började. Man var besvikna på klubben då dom officiella kanalerna inte gått ut och beklagat Diaboliks död. Curva Nord som också är välkända för sina vackra koreografier lyckades återigen göra ett mäktigt tifo som en del av hyllningen till den bortgångne Diabolik.

Curva Nord med hyllning till Fabrizio ”Diabolik” Piscitelli.
Foto: Pontus Wahlroos.

Själva matchen då? Det blev en galen inledning med fem(!) ramträffar inom loppet av 26 minuter där Aleksandar Kolarov gav Roma ledningen på straff. Lazio pressade på i princip hela matchen och till slut lyckades man få till en kvittering genom Luis Alberto i den andra halvleken efter mängder med chanser för dom blåklädda, och det första derbyt för säsongen slutade 1–1. Fotbollsmässigt kanske inte det bästa, men underhållningsmässigt var detta det bästa derbyt jag sett. Ett riktigt grisigt och irriterat derby som egentligen hade kunnat sluta hur som helst, men där även jag som romanista kan säga att Roma fick med sig en vunnen poäng efter antal chanser som rivalerna skapade fram samt antal ramträffar.

Efter ett antal fotbollsweekends i huvudstaden kan jag fortfarande inte få nog av derbyt, staden i sig, eller allt runtomkring. Den passionerade, hetsiga och vackra stämningen på Stadio Olimpico är något som jag alltid kommer att brinna för och alltid vilja uppleva på plats, så länge det bara går.

Har du frågor angående fotbollsweekend i Rom, gällande derbyt eller tips och dylikt så kontakta mig via Twitter (@wahlroos2) eller på mailadress pontus@solocalcio.se.

Tack för att du läste.