Fredagslistan: Anfallsstjärnorna som inte nådde sitt max

Otur med skador eller kanske för uphypade för sitt eget bästa. Det finns flera anledningar till att en talang inte når hela vägen. Denna fredag passar jag på att hylla fem anfallare som hade kunnat bli hur bra som helst. Det är bara små detaljer som har gjort att dessa talanger inte nådde hela vägen. Trots alla problem har alla dessa fem spelare faktiskt haft ganska bra karriärer, men frågan är hur bra dessa hade kunnat bli om allt hade klaffat.

5. Giuseppe Rossi
Skada efter skada efter skada. Comeback efter comeback efter comeback. Värvades till Manchester United från Parma som 17-åring under 2004 men något genombrott blev det aldrig där. Istället lånades han ut till Parma 2007 där det blev en del mål. Var en av Villareals bästa spelare under ett par år och var jagad av många storklubbar. Oktober 2011 så drabbades Rossi utav en allvarlig knäskada och när skadan var läkt fick han ännu en knäskada. Det dröjde 23 månader tills Rossi skulle göra mål igen i en ligamatch men då östes det in mål för Fiorentina. Säsongen 2013/14 gjorde Rossi 16 mål och 4 assist på 1524 minuter i Serie A, ett poängsnitt som inte ska vara möjligt med alla skador. Då missade han ändå halva säsongen efter en skada i januari, fram tills den skadan ledde han Serie As skytteliga överlägset. Hur bra kunde Rossi ha blivit utan alla skador? Det går inte att klaga på målfaligheten och inställningen hos Rossi.

4. Antonio Cassano
Cassano föddes med en bolltalang och ett spelsinne som få kan mäta sig mot. I sina bästa stunder var han helt fantastisk. Sommaren 2001 värvades en 19 årig Cassano för 28 miljoner euro av Roma efter att ha gjort succé i Bari. Gjorde det bra ifrån sig men lämnade inte Roma på bästa sätt efter en halvbra höst 2005 och vägran att förlänga kontraktet, vilket gjorde att han såldes till Real Madrid. Där blev det inte någon vidare succé men Cassano fick en ny chans att visa alla tvivlare i Sampdoria några år senare. Spelgeniet Cassano bar Sampdoria på sina axlar och värvades sedan till Milan sommaren 2010.

Under hösten 2011 fick Cassano en stroke och många trodde karriären var över. Men en mirakulös comeback blev Cassano uttagen till EM2012 där han var en viktig pjäs när Gli Azzurri gick till final. Sammanfattningsvis hade Cassano en bra karriär men med de spetsegenskaperna som fanns hos detta fotbollsgeni hade nog många hoppats att karriären skulle ha varit ännu bättre.

3. Mario Balotelli
Ansågs som en av världens största talanger när han slog igenom som 17-åring 2007 i Inter. Ojämnheten fanns redan vid den åldern där superinsatser kunde blandas med fantastisk lojhet varannan match. Droppen för många Intersupportrar blev under Balotellis inhopp i semifinalen mot Barcelona 2010 på San Siro när han sprang ungefär en meter på 15 minuter samt kastade Intertröjan i backen. Manchester Citys tränare 2010 Roberto Mancini som en gång såg till att Balotelli fick göra debut ville ha den galna italienska anfallstalangen och fick betala 30 miljoner euro för det. Rubrikerna då var hur Inter kunde släppa Super-Mario så billigt för det var få spelare som hade gjort ett sådant avtryck i Serie A som tonåring även om Balotelli hade sina dåliga dagar.

Högstanivån var enorm och när formtoppen var som högst under EM 2012 gjorde Super-Mario vad han ville. Italien tog sig till EM-final och insatsen mot Tyskland i semifinalen är fortfarande en snackis i fotbollsvärlden. När alla trodde att den italienska stjärnan hade fått ordning på sin lägstanivå presterade han sämre än sämst för Manchester City hösten 2012. Sedan såldes han till Milan där det gick ganska bra för att sedan floppa i Liverpool 2014/15. Efter några bra år i franska ligan är nu Balotelli tillbaka i Serie A men för bottenklubben Brescia. Hur 29-åringens framtida karriär ser ut vet ingen. Det är lika stor sannolikhet att Balotelli spelar för Albinoleffe nästa säsong som en storklubb, så oförutsägbar är han Super-Mario.

2. Alexandre Pato
Hela världen jagade Pato redan som 17 åring efter att ha gjort succé i Internacional i Brasilien. Vann dragkampen gjorde Milan men de var tvungna att vänta tills stortalangen fyllde 18 år innan han kunde registreras. Då hans födelsedag är 3e september var det först januari 2018 den brasilianska anfallaren kunde spela. Mål i debuten gjorde han självklart mot Napoli och även i sin landslagsdebut mot Sverige 2008 i London. Med sin snabbhet och målfarlighet blev han snabbt en publikfavorit bland Milanfansen och det var för många bara en tidsfråga innan han skulle bli Brasiliens nya superanfallare. Det fanns ett litet tomrum efter Ronaldo och Adrianos storhetstid att fylla.

Patos styrka var snabbheten kombinerat med målfarligheten och tekniken. Fram tills hösten 2009 gick karriären spikrakt uppåt. Därefter kom alla muskelskador och med ett riktigt helvete år 2010 blev karriären aldrig sig lik. Brasiliens tränare Dunga tog ej ut Pato i sin VM-trupp vilket blev en stor snackis. Kanske blev pressen på Pato för stor. kanske blev muskelskadorna för många. Corinthas värvade sedan Pato sommaren 2013, historian var inte tänkt att sluta på det viset. Idag är Pato endast 30 år gammal, något som är lätt att glömma bort.

1. Adriano
Det brasilianska kraftpaketet värvades till Inter 2001 som 19 åring från Flamengo. Efter att ha blivit utlånad till Fiorentina en säsong kom det riktiga genombrottet i Parma där han gjorde 15 mål under säsongen 03/04. Efter att sedan ha gjort åtta mål på nio matcher hösten 2004 kunde Inter inte hålla sig längre, Adriano skulle in i första laget och som han gjorde det. Stenhårda skott som tvingade tv-spelet Pro Evolution att ge honom 99 i skottkraft var brassens signum men även bra huvudspel, fart, teknik och speluppfattning gjorde Adriano till ett monster.

Populariteten steg snabbt i Inter där fansen fortfarande hyllar honom än idag. Även hemma i Brasilien blev han snabbt populär efter att ha varit nyckelspelaren i Brasiliens vinst i Copa America 2004 samt Confederations Cup 2005. Samtidigt kämpade Adriano mot en depression då hans far dog i en hjärtattack och efter VM-fiaskot 2006 blev L’imperatore aldrig sig lik igen. Trots alla dessa problem Adriano gick igenom är han fortfarande ihågkommen som en av 2000-talets bästa anfallare. Frågan är hur bra Adriano hade blivit om välmåendet hade varit bättre? Jag tror på bäst i världen.

Ivan Cordoba om Adriano:
– 2006 sa jag detta till Adriano. ”Adri, du är en mix av Ronaldo och Zlatan Ibrahimovic. Du är väl medveten om att du kan bli den bästa spelaren någonsin?”. Vi lyckades inte få ut honom ur depressionen och det är kanske min största förlust under karriären. Det gör fortfarande ont i mig.