Äntligen – nu kör vi!

Om 24 timmar rullas Serie A-säsongen 2018-19 äntligen igång. För det är så det känns. Säsongen drar faktiskt äntligen igång. Men varför känns det så?

Mitt intresse för fotboll har jag upplevt blivit mindre och mindre med åren. I flera år hade jag ett hundraprocentigt facit när det kommer till att se Milanmatcher. Jag missade inte en millisekund! Oavsett om det var försäsongsturneringar i Abu Dhabi eller cupmatcher mot Reggiana så satt jag där klistrad. I flera säsonger fick jag kämpa för att finna de omöjliga små jävla kryssen för att få ned reklamen på fulstreamarna. När Serie A var som sämst under modern tid så fanns jag där, hela tiden. Jag kunde inte förstå fotbollssupportrar som prioriterade en fest, en släktmiddag eller en dejt framför att titta på sitt favoritlag möta ligatolvan. När jag för några år sedan träffade en tjej var bland det första jag berättade att Milan kommer gå före allt, verkligen allt. Romantikern med stort R.

Men något hände. I takt med att Serie A blev lite bättre som liga blev mitt kära Milan i samma takt betydligt sämre. Jag skulle vilja kalla det nedmonterat. Silvio Berlusconi sket i klubben, sålde det nästan till en thailändare med drog sig ut och garanterade istället att han skulle sälja till en riktig köpare. Och visst vet vi alla hur det gick… Turerna och de sviktande resultaten gjorde att jag ibland missade matcher. Och det rörde mig inte i ryggen. Jag började prioritera släktmiddagar och fester. Ångestkvällar bytes mot galej och gemytliga kvällar. Dejta behövde jag inte göra, för trots min otroligt klumpiga kommentar till tjejen bor vi tillsammans idag. Det fanns och finns annat i livet.

Men inför årets säsong har en glöd kommit tillbaka. Och nu sitter jag på ett tåg, på väg till den älskade Calciojoggen, och funderar på vad det beror på. Är det så lätt att det är Cristiano Ronaldos ankomst till ligan? Förmodligen inte. Ronaldo har aldrig varit en favorit, men vi vet alla att han kommer göra ett alldeles för bra Juventus ännu bättre. Milans chanser på en ligatitlel igen har skjutits upp ytterligare några år. Är det Gonzalo Higuains ankomst till Milans anfall? Ja, kanske spelar det in. Milan har en bomber som saknats sedan PSG rånade oss på Zlatan. Men nej, det är inte en argentinsk striker som redan nått sin peak som är den avgörande faktorn heller. Nej, orsaken för min ovanligt höga pepp stavas nog Paolo Maldini. Ägarbytet, som jag bävade så mycket för, verkar göra Milan gott i nuläget. Maldini skulle aldrig hoppat på detta tåg om det inte vore för att ägarna är på riktigt. Elliott Management kommer säkert försvinna om några år, men det kommer vara för klubbens bästa. Det är Paolo Maldini min garanti för.  Klubbens framtid är helt plötsligt ljus igen. Och med det så ökar min puls bara när jag tänker på Milans premiärmatch.

Så var vill jag komma? Jag vill dela med mig av den pepp inför premiären som jag känner och som jag tror många delar med mig. Det snackas mycket om Serie A i Sverige idag. Det är flera av våra VM-svenskar som har flyttat till Italien, topp 8-klubbarna är bättre än på många år och visst det känns ovisst i fighten under Juventus? Ligan är på g och storfräsarna på väg mot toppen igen.

Så, kära familj och vänner. Förlåt om jag kanske inte kommer på den festen eller har mobilen under bordet på den släktträffen.

För Serie A drar äntligen igång imorgon. Nu jädrar kör vi!

 

 

Ps. Vi ses väl på calciojoggen?

Kommentera artikel